eekroth

Så, vad har hänt sen sist? Har bland annat hunnit med två julbord, första på Julsittningen i torsdags och det andra på Ikea med flickorna i Lördags. Har även ätit alldeles för mycket pepparkakor, gjort julgodis, som också försvinner skrämmande snabbt, fortsätter det såhär kommer jag rulla in i det nya året.
Men som tur är får jag ju röra lite på mig också mellan alla pepparkakor och timmar i skolbänken. Var till exempel ut till Maxi i fredags och STORHANDLADE, och hur kan detta nu motsvara ett träningspass då? Jo:

• Man börjar med att springa till bussen, för att upptäcka att den precis går förbi, och eftersom det är hyfsat väder tänker man inte mer på det utan traskar 2 km in till stan för att ta bussen därifrån.

• Väl i stan kommer inte bussen på en halvtimme, varpå man springer i lite affärer undertiden, något irriterad på att det tar sån tid.

• Väl ute på ICA Maxi får man tag i en halvtrasig vagn som man med ren råstyrka får skjuta runt i affären efter att nästan kört på en stackars äldre herre, som med en mycket bestört min hoppade åt sidan när man med sitt ostyrbara åbäke till kärra försöker ta sig ut från taco-hyllan.

• Och eftersom man vid kassorna upptäcker att man glömt tre grejor får man sig en bonus-springtur till andra änden av butiken och tillbaka. Numer med en påtaglig irritation över hur andra människor kan vara så mycket i vägen.

• När man väl betalat upptäcker man att bussen står vid hållplatsen, varpå det blir 100 m löpning med fullpackad kundvagn.

• Eftersom det är fullt på bussen blir det till att stå, samt att försöka hålla ordning på en stor ryggsäck samt tre kassar med mat.

• I stan igen, byte av buss, ståendes igen. Irritationen ger vika för uppgivenheten.

• Eftersom bussen stannar ca 200 m hemifrån är det nu dags för det riktiga eldprovet. Med kassar med mat som slåt mot benen och armar som blir längre och kängre för varje meter, hasar man sig mot målet som aldrig varit så långt borta, samtidigt som frustrationen nu får en att gnissla tänder och tyst svära åt 80-åriga tanten med taxen som hurtigt glider förbi på högerkanten.

• Med en sista kraftansträngning kravlar man sig upp för trapporna till lägenheten, och funderar än en gång på om det verkligen inte skulle vara så värt med bil!

Japp, så kan det vara, studentens lott.

Över och ut