dålig planering
Vi skulle ut till ICA-maxi och storhandla, ett beslut som grundade sig på en ekande kyl och ett skafferi där det enda ätbara för tillfället, i princip, bestod av tonfisk i paprika och en halv påse havregryn. Inte mycket att hurra för alltså. Sagt och gjort, jag och J travade glatt de två kilometerna in till stan och tog bussen ut till Bergvik och Maxi.
Väl i affären förstod vi att det var ombyggnad på gång och allt var mer eller mindre kaosartat. De flesta inklusive mig och min kära sambo sprang mest omkring som yra höns och letade efter vad det nu var vi skulle ha, och inte ens personalen verkade veta vare sig ut eller in. Till sist efter ca dubbelt så lång tid som det brukar ta kunde vi hoppa på bussen in till stan, trötta och hungriga och kanske inte vid fullt lika gott mod som innan, men fortfarande nöjda över att ha klarat av handlingen för denna veckan.
När vi kom in till stan sjönk dock humöret ganska brutalt ner till lågvattennivå, vi upptäckte att vi kommit in till stan för sent och att nästa buss hem skulle dröja 20 minuter. Efter en kortare överläggning kom vi fram till att det skulle gå fortare att gå hem än att vänta på bussen, så vi tog helt enkelt våra kassar och började traska, eller för min del kanske mer hasa. Pulsande i snön, trött och med en mage som skrek högt av hunger släpade jag mig efter J som otroligt nog fick upp ett ganska friskt tempo med sina kassar.
Men när vi hade drygt en halv kilometer kvar till hemmets lugna vrå fick J gå i förväg, jag bara orkade inte hålla något tempo, och den sista biten hem var det enda som höll mig vid liv tanken på en leverpastej-macka och en varm dusch. Hur jag tog mig upp för trappen hemma vet jag inte, men den där mackan smakade väldigt gott i alla fall!
Nu väntar en film och lite gottis, en bra belöning för att ha kämpat i snön med matkassar som väger bly.
Över och ut
Väl i affären förstod vi att det var ombyggnad på gång och allt var mer eller mindre kaosartat. De flesta inklusive mig och min kära sambo sprang mest omkring som yra höns och letade efter vad det nu var vi skulle ha, och inte ens personalen verkade veta vare sig ut eller in. Till sist efter ca dubbelt så lång tid som det brukar ta kunde vi hoppa på bussen in till stan, trötta och hungriga och kanske inte vid fullt lika gott mod som innan, men fortfarande nöjda över att ha klarat av handlingen för denna veckan.
När vi kom in till stan sjönk dock humöret ganska brutalt ner till lågvattennivå, vi upptäckte att vi kommit in till stan för sent och att nästa buss hem skulle dröja 20 minuter. Efter en kortare överläggning kom vi fram till att det skulle gå fortare att gå hem än att vänta på bussen, så vi tog helt enkelt våra kassar och började traska, eller för min del kanske mer hasa. Pulsande i snön, trött och med en mage som skrek högt av hunger släpade jag mig efter J som otroligt nog fick upp ett ganska friskt tempo med sina kassar.
Men när vi hade drygt en halv kilometer kvar till hemmets lugna vrå fick J gå i förväg, jag bara orkade inte hålla något tempo, och den sista biten hem var det enda som höll mig vid liv tanken på en leverpastej-macka och en varm dusch. Hur jag tog mig upp för trappen hemma vet jag inte, men den där mackan smakade väldigt gott i alla fall!
Nu väntar en film och lite gottis, en bra belöning för att ha kämpat i snön med matkassar som väger bly.
Över och ut
Kommentarer
Trackback
