min kropp samarbetar inte
Jag kände mig krasslig, det låg något på lur i kroppen, ni vet den där lite trötta ömma känslan. Så vad tänker jag? Jo: "Jag tränar ändå, tar det lite lugnt och om det är nåt' på gång så bryter det väl ut så man blir av med det."
Av alla dumma saker jag får för mig, och det är en hel del ska ni veta, är nog detta det mest idiotiska på länge. Så nu sitter jag här invirad i en filt med frossa och feber, en fruktansvärd värk i hela kroppen och magmuskler som inte gillar vare sig djupa andetag, ligga ner eller stå upp. Behöver jag säga att jag ångrar mig? Till min stora förtjusning finns det inte heller en enda Alvedon/Panodil hemma. Så till J har masat sig hem från skolan är jag dömd till att vara fånge i min egen kropp. Överdramatiskt? Absolut inte!
Over and out
Kommentarer
Trackback
