vårrus och trasig telefon
Japp, vi var 6 stycken tjejor som sprang som vi aldrig sprungit innan, i ösregn. Men det gick bra och nästan alla flickor förbättrade sina resultat från förra årets vårrus. En stor eloge till oss alltså! Och vi var absolut värda en brak-pickninck i Sofias lägenhet!! Jag sprang de 5 kilometerna på nästan 28 minuter och har alltså en liten minimal chans att klara mitt mål på ett stadslopp under en timme, men med tanke på hur drygt det var idag har jag en bit kvar.
Sen har min telefon klappat ihop också, jag kan numera inte skriva sms utan att åbäket stänger av sig, det är kul. Ironin i det hela var att jag senast i morse deklarerade att jag minsann skulle skaffa mig en Iphone om min samsung skulle skära ihop, trodde dock inte att den lilla jäkeln skulle lyssna och börja kärva så snart. Nu har jag Iaf fått låna J's gamla, som en temporär lösning. Om man låter samsungen vara ett tag kanske den fixar sig själv. Man kan ju alltid hoppas...
Jag fick en medalj! Så duktig var jag!
Min nya trotjänare, och ja sms-funktion intakt.
Kommentarer
Trackback
