svettbomb
Är precis hemkommen från höstens första (och förmodligen sista) spinningpass på SATS, jag vet inte vad vi stackare i klassen hade gjort, men den tanten som ledde oss ville helt säkert se oss dö där inne, eller i alla fall bryta ned oss och plåga oss tills det inte fanns något hopp om livet kvar. Har inte svettats så mycket på.. ja jag vet inte när! Har inte heller ångrat ett pass så mycket som under den timmen på cykeln. Det värsta är det uberhurtiga människan som ledde oss skulle ha ett pass till, alldeles efter, som vi va "Sååå välkomna på"! Eh, tack men nejtack!
Men nu såhär efteråt känns det såklart jättebra, trots en viss svårighet att ta sig upp för trappan till lägenheten. Men nu är det gjort och jag planerar att resten av kvällen hänge mig åt soffan, tv:n och cheesecake!
Över och ut!
Kommentarer
Trackback
